Jag skulle kunna stå här nu och berätta hur stort behovet är av människor som öppnar sina hem för gömda flyktingfamiljer, av tandläkare som ställer upp gratis, av läkare och barnmorskor och skolpersonal som ser till att även flyktingar får vård och att flyktingbarn får gå i skolan. Det behovet är nämligen skriande.

Jag skulle också kunna prata om hur Sverige nyligen har bestämt sig för att flyktingar från Irak och Afghanistan kan skickas tillbaka till sina hemländer trots att Migrationsverkets egna handläggare inte åker dit för att det anses vara för farligt för dem. Jag har en del att säga om hur rasistiskt det är. Jag skulle kunna berätta om hur Sverige är det land som fällts flest gånger av FN:s tortyrkommitté för att vi gång på gång avvisar människor tillbaka till länder där de tidigare har utsatts för tortyr. Jag tror att många i det här landet skulle må bra av att få upp ögonen för det. Jag skulle också kunna prata länge om hur Nord suger ut Syd, hur vårt välstånd är byggt på exploatering och övergrepp och hur migration hör ihop med frågor som ekonomisk globalisering, miljöförstöring och västvärldens vapenexport till krigshärdar.

Men jag tänker inte prata om de där sakerna. Jag tänker inte heller hävda att vi har en för restriktiv invandringspolitik och att den borde göras generösare. Det är nämligen det som skiljer IMÄI från andra grupper som hjälper flyktingar. Vi gör inte det av välvilja eller som välgörenhet utan därför att vi anser att de som söker skydd i Sverige har exakt lika stor rätt att leva här som någon av oss andra. Vi vill inte bara ha en snällare linje i flyktingpolitiken – vi vill avskaffa den! Vi vill öppna gränserna helt. Inte över en natt, men det är dit vi vill nå. Och inte bara i Sverige utan över hela världen. Nationalstaterna, medborgarskapen, ja till och med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är byggda på föreställningen att människor kan delas in efter etniciteter, att det har någon som helst giltighet när man drar ett streck på en bit mark och säger att ’här får vi vara men inte ni’.

Att det finns något sådant som en nationell gemenskap. Det håller vi inte med om. I IMÄI:s programförklaring står det ”En människa som är född på en plats har inte större rätt till den än någon annan. Detta får inte stanna vid att vara en vision, utan måste efterlevas i praktiken.” Det är det vi försöker göra – genom att var och en av oss gör det vi kan så skapar vi ett annat samhälle inne i samhället. Genom att hjälpa folk att gömma sig så öppnar vi gränserna i det lilla. Vi är inga superhjältar och man behöver inga speciella egenskaper för att göra det vi gör. Vi hoppas att ni vill göra mer än att bara applådera när det här talet är slut. Gå in på ingenillegal.org och läs mer om oss och om vad ni kan bidra med. Tack!